Nu har Vio åkt till Cannes. Så jag kommer att få vara utan henne i en hel vecka... snyft.
Men mina föräldrar kommer över lovet så nu måste jag gå igenom turistsaker igen, jippi.
Jag har känt mig så arg hela dagen, jag vet inte varför. Det har jag börjat känna mig rätt så ofta nu. 
Jag har känt mig så ensam idag, till och med när jag har varit omringad av en massa jättemysiga klasskamrater. Men jag vet inte. Om det här är det som kallas hemlängtan så vill jag inte ha det. Bort med hemlängtan. Det är det minsta jag behöver. Jag orkar inte tänka, ändå är så är det just det enda jag gör. Jag tänker nästan bara på tid. Jag hatar tid, och det finns inte nog plats för att förklara allt negativt om tid. Men tid är också positivt, och det hatar jag ännu mer. Hur kan man älska tid men ändå hata tid så mycket? Okej, jag behöver nog sova.

Det här är nog det sjukaste inlägget någonsin. Mer av sådant!



Bisoux Josephine