Det här inlägget kommer att bli lite rörigt, bara så att ni är beredda på det!
Mina klasskamrater är astrevliga! På vägen från flygplatsen till Svenska kyrkan hade vi askul. Jag och Olivia pratade svenska med chauffören och pratade om hur fula hans tänder var, Håkan var också med på en front, haha. Gud vad kul man kan ha i en minibuss! Chauffören måste ha trott att vi var en blandning mellan efterblivna och höga. Skolan var jättevacker, och det var 29 grader ute. Det ni!

Nu över till min familj, jag klarar inte av det här. De har knappt sagt ett ord till mig, de sitter och pratar med sig själva. Madame tror typ att jag är från en annan planet, och inte på ett positivt sätt. De är fem i familjen plus mig och de har bara två sovrum, det känns verkligen som att jag inkräktar. Jag måste äta en frukost som de har bestämt, jag äter alltid flingor eller grovt bröd. Men nu måste jag äta vitt bröd med nutella på till frukost! Jag kan inte ladda min mobil, kamera eller dator  för att det finns inga uttag, bara ett och det håller ihop hela rummet. Jag har inget element och fönstrerna går inte att stänga. Sängen är inte ens en säng! Och jag har inte vågat gå in på toan eller badrummet, toaletten går knappt att spola, Madame spolade TRE GÅNGER! Det värsta är att hon sa att hon skulle gå ut nu, klockan 22.30! Jag kan inte skriva mer, jag vill bara gråta, jag har aldrig känt mig så hatad och så lite omtyckt i hela mitt liv! Jag vill bara hem  och krypa ner i min säng med en massa kuddar och gråta, skrika och vara med alla mina vänner.

Jag orkar inte mer.