C'est pour toi.
Make it my fault, win the game
Point the finger, place the blame
It does me up and down,
It doesn't matter now.
'Cause I don't care if I ever talk to you again.
This is not about emotion,
I don't need a reason not to care what you say,
Or what happened in the end.
This is my interpretation,
And it don't, don't make sense.
And it don't have to make no sense to you at all,
'Cause this is my interpretation.
...
Mr. Bottero skickade ut mig för att köpa bröd och tidning. Men varför skulle jag då se en kvinna dö på gatan?
Alldeles vit.
Har man något hjärta?
Det är få saker jag inte klarar av... och en sak är folk som ljuger.
Jag förstår inte vad folk tänker med när de ljuger en mitt framför ansiktet, och säger att det är en själv som ljuger, när båda två vet att det mycket väl inte är så. Att han gör det bara för att han tror sig så jävla mycket, men ingen går på det, för vi vet hur han var innan. Men det är inte jag som kommer få det jobbigt när jag åker hem igen, det är du.
Varför ska alltid den som talar sanning stå ensam?
Blip
Livet flyter på här i Paris och jag skall köpa julklappar så fort jag får tid. Har bara köpt en enda julklapp (till mikaela haha) och jag måste gå och göra det någon dag. Men jag har så otroooligt mycket läxor här, eller den här veckan var det rätt så lite. 12 olika uppgifter har jag denna veckan och det räknar jag som lite haha.
I söndags var jag med i fransk radio direktsändning. Det var kul, men lite oväntat.
Nej, nu skriker spanskaläxan på mig och jag tror att jag dör.
Puss
Josephine
Förlåt
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu... men jag saknar er.
Puss
Je veux te voir
Det har känts som om jag har velat slå någon eller något (säger bara ett namn: Erik). Bara för att få ut mina känslor. Det är inte så lätt att göra sånt här. Jag tror att novemberkänslorna har hälsat på mig nu. Men man får tänka positivt!
Och då är det bra att jag har en snäll värdfamilj som bryr sig om mig.
Josephine
Söndag
Jag har hur många läxor som helst att göra klart tills imorgon och jag håller på att gå under. Allt tack vare att jag inte har något jävla internet.
Jag. Kommer. Att. Dö. Under. Min. Läxhög.
Fan.
Cold air
Något jag har gått omkring och tänkt på väldigt länge är om ni där hemma saknar mig?
Jag vet inte om det har med årstiden, mörkret och kylan att göra. Men jag tänker ofta på det.
Paris är så otroligt stort och ibland känner jag mig så liten, obetydlig och ensam bland alla dessa människor.
Det känns som om jag inte tillhör er längre, och jag vet inte varför jag känner så. Om jag ens borde känna så.
Jag vill bara att ni ska veta att jag tänker på er där hemma.
Jävla höstkänslor
Räkna med bråk
Jag och min bästa kompis Matte B bråkade lite igen... om kruvor och index. Nej, men jag klarar inte av matten. Jag förstår, men min mattelärare rör ihop allt så att man tror att man har fel. Seriöst, jag tror inte att hon är utbildad mattelärare, varje lektion blir som en blandning mellan en komisk teveserie och Klass 9A. Och nu är jag ärlig. Jag vågar inte fråga om hjälp för att hon tar exakt samma exempel ur boken och förklarar genom att säga "man göra så och så och så" säger man att man fortfarande inte förstår så får man svar som "det står i boken". Tack så mycket. Jag tycker att det känns lite meningslöst med mattelärare om boken förklarar bättre än läraren själv. Nej, jag saknar min gamla mattelärare Per.
Josephine
Helt plötsligt
Man märker vilka det är som bryr sig om en, vilka som orkar ta initiativ och höra av sig, vilka som stöttar en när man har flyttat till en helt ny stad, i ett helt nytt land, där folk pratar ett annat språk. Vissa som sa att de skulle finnas där för en, men som nu verkar ha viktigare saker att göra än vänskap.
Förlåt, jag blir såhär när jag är ensam...
Bir-Hakeim
Pusspuss, hoppas att inte ni blir sjuka! ♥
Hur fan tänker man?!
Jag skulle betala ett par produkter igår på Sephora. Jag stod i kassan skrev jag in kontokoden och allt verkade okej. Mannen bakom disken kollade på mig och bröt på franska "You have no money on your card". Jag blev chockad, för att jag visste att jag hade pengar på mitt kort! Jag hade inte använt mitt kort på hela resan. Så jag sa att jag fick ta det någon annan dag. Det första jag gjorde var att ringa mina föräldrar som säger att jag har pengar på mitt kort, jag blev ju så mycket gladare. Nu har jag en som säger att jag inte har pengar på mitt kort och två som säger att jag har pengar på mitt kort.
Jag kan medge jag blev inte ledsen men någonting liknande, och förlåt Tissi om jag sårade dig. Det var absolut inte meningen.
Idag ringde pappa och sa att Sephora hade dragit mina pengar. Jag ville bara gråta. Jag har betalat för produkter som jag inte fick. Hur fan tänker dem?! Här kommer jag, en omyndig tjej som precis flyttat till storstaden Paris och menar ingenting illa, vill bara få detta till ett toppenår och så lurar en av de största kedjorna i Frankrike mig! Så otroligt respektlöst.
För första gången igår längtade jag hem. Jag börjar tro att kanske så lever fransmän upp till sitt rykte...
Josephine
me so hungry....
Ville bara säga att jag saknar er i Sverige! Men vi ses om 4 månader! :)
Pusspuss ♥
Dag 2 på morgonen
Jag chattar med Tina som har hamnat hos en bra familj. vill du byta?
Min "bekväma" säng. Som inte har ett lakan och det känns som att man sover på fjädrarna, hehe.
Min resväska går inte att öppna helt på grund av utrymmet.
Min garderob. Har inte lagt in alla kläder, tror inte att jag kommer att göra det heller.
Sa jag förresten att jag har två hyllor?
Första dagen...
Det här inlägget kommer att bli lite rörigt, bara så att ni är beredda på det!
Mina klasskamrater är astrevliga! På vägen från flygplatsen till Svenska kyrkan hade vi askul. Jag och Olivia pratade svenska med chauffören och pratade om hur fula hans tänder var, Håkan var också med på en front, haha. Gud vad kul man kan ha i en minibuss! Chauffören måste ha trott att vi var en blandning mellan efterblivna och höga. Skolan var jättevacker, och det var 29 grader ute. Det ni!
Nu över till min familj, jag klarar inte av det här. De har knappt sagt ett ord till mig, de sitter och pratar med sig själva. Madame tror typ att jag är från en annan planet, och inte på ett positivt sätt. De är fem i familjen plus mig och de har bara två sovrum, det känns verkligen som att jag inkräktar. Jag måste äta en frukost som de har bestämt, jag äter alltid flingor eller grovt bröd. Men nu måste jag äta vitt bröd med nutella på till frukost! Jag kan inte ladda min mobil, kamera eller dator för att det finns inga uttag, bara ett och det håller ihop hela rummet. Jag har inget element och fönstrerna går inte att stänga. Sängen är inte ens en säng! Och jag har inte vågat gå in på toan eller badrummet, toaletten går knappt att spola, Madame spolade TRE GÅNGER! Det värsta är att hon sa att hon skulle gå ut nu, klockan 22.30! Jag kan inte skriva mer, jag vill bara gråta, jag har aldrig känt mig så hatad och så lite omtyckt i hela mitt liv! Jag vill bara hem och krypa ner i min säng med en massa kuddar och gråta, skrika och vara med alla mina vänner.
Jag orkar inte mer.
