.

Att vara normal är överskattat...



Cold air

Något jag har gått omkring och tänkt på väldigt länge är om ni där hemma saknar mig?
Jag vet inte om det har med årstiden, mörkret och kylan att göra. Men jag tänker ofta på det.
Paris är så otroligt stort och ibland känner jag mig så liten, obetydlig och ensam bland alla dessa människor.
Det känns som om jag inte tillhör er längre, och jag vet inte varför jag känner så. Om jag ens borde känna så.
Jag vill bara att ni ska veta att jag tänker på er där hemma.


Jävla höstkänslor


OBS! Rörigt inlägg

Hej jag lever, men det är knappt.
Min familj är här och deh har inte förändrats ett dugg! De är lika barnsliga som alltid och jag och pappa har redan hunnit storbråka två gånger (storbråk är när jag har börjat gråta). Första gången jag gråtit här i Paris.

Men annars så har det varit bra. Känts lite som Svennson Svensson ute i Paris och jag går femton meter ifrån för att jag vill inte att folk ska tro att jag är en psykopat eller något. Vi har visiterat en massa turistgrejer och jag har nästan dött av tristess. Igår hälsade vi på storpappan igår och käre Jesus vad pinsamt det var! Jag fick agera som tolk och pappa sa lite ord på olika språk här och där så det var omöjligt för mig att översätta eftersom jag inte ens förstod vad han sa. Mamma och Anton satt där som två zombies eftersom de inte förstod någonting. Jag är trött som en kalv och jag ska gå och tracka Anton (min bror) som håller på att göra "läxor".

Måste bara säga en sak innan jag säger hejdå...
JAG HAR SVENSKT GODIS I MÄNGDER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det finns ingenting bättre än att krypa ner i sängen, kolla på tv, dricka en kopp thé och äta svensk choklad ♥ 


Ta hand om er.

Måndag

Det är måndag, och jag skriver ett blogginlägg! Wiihoo!
Det beror inte ALLS för att jag är hemma hos Tissi, menmen..
Min familj kommer i morgon och det innebär en sak: Svenskt godis!!!
Ni anar inte hur underskattat svenskt godis är, speciellt lakrits och choklad. Visst, fransk choklad finns i mängder. Men inget slår den vanliga maraboun (tycker inte Tissi, menmen) när det regnar som en dag som denna.

Igår pratade jag min min käre vän Linnea i en halvtimma (läs: en jävligt dyr halvtimma) och hon började gråta och jag började gråta. Jag hade en sådan hemlängtan igår så jag var nära på att gå hem till Sverige. Men förstod att det skulle uppstå några problem när jag kommer till Östersjön. Jag får ofta hemlängtan på kvällen, när jag är ensam. Jag har inget internet och om jag hade så skulle jag nog trakassera alla med kommentarer som 'HEEEEEJ'. Ni får vänta med mina övergrepp.

Jag mår bra, förutom ont i halsen. Det vill aldrig riktigt läka, och jag äter piller som en drogmissbrukare.
Nej, nu ska jag övertala Tissi att vi ska kolla på AA (anonyma alkoholister)

Pusspuss, ta hand om er
//Josephine  ♥


Förresten, vet ni vad Tissi betyder på finska?

Dimanche

55 dagar kvar tills jag sitter på mitt plan hem för att fira jul i kalla Sverige.
55 dagar. Är det lång tid kvar eller inte? Jag kan inte riktigt bestämma mig.
Min familj kommer om 2 dagar. Det är inte långt kvar. Det är i övermorgon.
Vad skall jag ta mig till?

//Josephine

Höhö

Agriculture...

Smaka på det ordet...

Loerdag

Nu är det lördag och det är LOV!
Jag är hemma hos Tissi och vi skall UTikväll.
MER skall jag nog inte berätta.
Jag har köpt en lila tröja och en svart kjol idag. Det var INTRESSANT.
Nej, nu ska jag titta på AA (Anonyma alkoholister) och sen så bär det
AV

Puss
Josephine

Tors dag

Nu har Vio åkt till Cannes. Så jag kommer att få vara utan henne i en hel vecka... snyft.
Men mina föräldrar kommer över lovet så nu måste jag gå igenom turistsaker igen, jippi.
Jag har känt mig så arg hela dagen, jag vet inte varför. Det har jag börjat känna mig rätt så ofta nu. 
Jag har känt mig så ensam idag, till och med när jag har varit omringad av en massa jättemysiga klasskamrater. Men jag vet inte. Om det här är det som kallas hemlängtan så vill jag inte ha det. Bort med hemlängtan. Det är det minsta jag behöver. Jag orkar inte tänka, ändå är så är det just det enda jag gör. Jag tänker nästan bara på tid. Jag hatar tid, och det finns inte nog plats för att förklara allt negativt om tid. Men tid är också positivt, och det hatar jag ännu mer. Hur kan man älska tid men ändå hata tid så mycket? Okej, jag behöver nog sova.

Det här är nog det sjukaste inlägget någonsin. Mer av sådant!



Bisoux Josephine

   
Vio, part pas! :(

Nagellack

Jag ska måla om dem.



Förlåt mor.
 Men jag är nog inte så väluppfostrad.

Ord

Is.
Smultron.
Mys.
Blått.
Kladdkaka.
Tomtebloss.
Snöflinga.
Insnöad.
Hav.
Liljekonvalj.

Visst kan svenska språket allt vara vackert?


Jag mår bra




Faktiskt

Grönt


Jag måste skaffa internet. Snart. Annars. Så. Vet. Jag. Inte. Punkt. .  .   .    .

Inget speciellt har hänt i skolan. Vi hade debatt idag, med fransmännen. De var verkligen engagerade... pas. Jag var för John McCain, och det var verkligen svårt. Jag pratade nästan hela tiden om Iran, Irak, krig och armén.

Igår kollade jag på Plus Qu'une Vie av Jonas Hassen Khemiri. Två ord krävs för att sammanfatta: Sjukt bra! Efter filmen/dramat så fick Jonas ett par frågor ställda av en ung fröken, plus publiken. Och hans svenska accent var verkligen så otroligt charmig! Jag längtade nästan hem, för det var så längesedan jag hörde någon bryta på svenska. Jag omringas av så många franska människor eller personer som pratar franska utan accent så det känns så ovant att höra någon bryta. Men jag tror nog att jag inte skulle ha märkt det om han inte hade sagt det. Jag skall verkligen inte tala om vilken tid jag kom hem... haha. Jävla bussar. Men nu måste jag 'plugga'.

Puss

Söndag

Bon jour. Jag börjar rakt på sak: Jag hatar att inte ha internet! Jag hatar att känna mig som en jävla neandertalare!
Men annars mår jag bra. Tror jag.

I fredags så hade vi världens diskussion under matten och rektorn Eva började med sina metaforer. De borde skrivas ner och bevaras. Eller i alla fall den om motorvägen. Under FFK:n så åkte vi till Île de la City, den ön  där Notre Dame ligger. Jag är inte ett så stort fan av att "upptäcka" platser med fler en fem personer. Men det var helt okej. Jag märker hur jag blir allt mer bitter för varje dag som går, men jag får hoppas att det bara är en såhärblirmanibland-period.

Igår satt jag och tittade ut över Paris i två timmar. Jag gjorde ingenting annat, och det var så skönt och jag förstod att jag verkligen var här! Okej, en liten sen reaktion men jag kan fortfarande inte förstå att jag ska bo här i flera månader. Det känns som att jag skall åka hem nästa vecka.
Blah, vad dumt det lät.
Supprimera.

På kvällen åkte jag till Solveig som fyllde år (för en vecka sedan). Vi hade det roligt och hennes granne verkade lite ledsen för att han inte var bjuden (en full 50åring), haha. Något som var mindre roligt var att dela säng mer tre andra tjejer där alla bråkar om utrymme. Inte så mycket sömn, kanske.

Skippade frukost och åkte 'hem'. Lunchen idag var lite mindre... aptitlig.... men men. Nu sitter jag här i Svenska Skolan och "pluggar". Det gör jag bäst, toujours.

Nej, nu orkar jag inte mer. Jag skall lyssna på musik och söka på berömda tal. Bra Svenska C-läxa.

Gros Bisous ♥
Josephine



Ni behöver inte tycka om den

Men du är harmoni



Och jag skall gifta mig med din röst... när det blir lagligt

Pour que tu m'aimes encore

Idag har jag varit på surt humör... men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att jag inte åt någon frukost eller lunch. Kanske för att jag gick in i två dörrar innan jag ens kom till skolan. Kanske för att jag inte förstår ett enda ord som Alla säger. Kanske för att jag känner mig så otroligt dålig så att det är patetiskt.... eller jag vet inte....

Idag var vi och kollade in kyrkan (jag skriver alltid helt omedvetet kryckan) St. Denis för att vi hade det som FFK-uppgift. Helt bortkastad tid, det tog hela TVÅ timmar att göra den där jävla uppgiften. Ja, jag är en aning sur.

Vi såg på La Môme (La vie en rose) och fy fan vad bra den filmen var. Marion Cotillard som spelar Edith Piaf är en sån otroligt duktig skådespelerska. Hon fick mig att gråta, och det är stort. Sedan så spionerade vi på läraren Erik som satt och arbetade precis ovanför oss, det var kul. Annars så har det inte hände så mycket. Bara surat och surat och lyssnat på Emmauel Moire, jag skall sitta på det caféet varje dag nu. Eller nästan varje dag, när jag har tid... och råd.
Pusspuss
Josephine


     

Elle est belle


Att vara normal är överskattat

Josephine gästbloggar inte

Okej.....pust....andas in.....skratta inte......HAHAHAHAHAHAH!
Jag tror nog att man får ta Violettas inlägg med en nypa salt, för att jag är (kanske) verkligen inte så som hon beskriver mig. Okej, jag ljög.

Eftersom jag inte har något internet så blir det lite svårt att uppdatera. Jag får springa ner till Svenska Skolan de dagar jag inte slutar så sent. Så jag kan garantera att det inte blir några inlägg på måndagar. Men för att gå igenom dagarna lite så börjar jag med igår.

Ja, det hände väl inget speciellt i skolan, alla var sig lika. På kvällen (ca klockan 18.36) så var vi framme vid Lycée International där vi och dem skulle träffa en viss författare. Vi gick in och satte oss, med våra kyckling- eller skinkmackor (vilket fult ord egentligen, syftar på skinkmacka) och saft. Efter ett tag äntrade en ung författare salen och en lärare ställde sig genast upp för att säga "och välkommen Jonas Hassen Khemiri", efteråt applåder. Han hade tagit med sig en hatt där folk hade fått skriva ner frågor som han skulle svara på (fast han svarade nog på 5-6 frågor) och det var verkligen roligt. Det var inte tråkigt en enda minut. Nej, det var inte tråkigt en enda sekund och han pratade om allt från sina böcker, till sin drömkarriär som rappare när han var liten. Jag köpte Ett Öga Rött (eftersom jag redan har de andra två av hans böcker så fanns det kanske inte ett så stort ubud..) och som vanligt blev det krångel med mitt namn.
Hur svårt är det att skriva Josephine? Inte så svårt, men det finns en så många olika sätt att stava det. De stavelserna jag bara älskar är bl.a Josepineh, Jhosepfine, Josehfpine. Men det misstaget jag älskar mest var mina gamla dansbrev jag fick där de stavade mitt namn Josefhinep Phersson. Jag skrattar fortfarande åt det.

Idag på spanskan så lekte jag Michael Jacksson. Ni skulle se Silvios utbrott när jag presenterade mig som honom. Och han skrattade ännu mera när jag sa att "mina intressen är att leka med barn". Estitisk orientering var som vanligt roligt och vi har kommit på en sketch till Le BAT (jag skall vara pappan som Violetta skrev om i sitt gästinlägg).
Men nu till dagens händelse: idag när jag gick över övergångsstället så såg jag någon som jag tyckte jag kände igen. Jag kunde inte placera hans ansikte men jag visste att jag kände igen honom. När vi var två meter ifrån att passera varandra hörde jag hans röst, hans ljuvliga röst... det var Emmanuel Moire. Jag tycker om hans skiva något så otroligt och kan typ alla låtar utantill, ändå om det inte riktigt är min typ av musik så är hans låtar så.... ljuvligt härliga. Och jag ska tala om för er, han är otroligt mycket snyggare i verkligheten! Jag höll på att dö på övergångsstället, men att bli överkörd av bilar kanske inte vore det smartaste sättet att dö på.... *ta i trä*

Nej, nu skall jag logga ut annars så klagar personalen på mig.
Pusspuss
Eran Josephine


Utsikten från mitt rum (chaaaaaambrrrrre)


En blyg Jonas H. Khemiri.


Josephine med utropstecken istället.

Vio gästbloggar! :D

Eftersom Josephine har blivit konstig och inte har uppdaterat på 2 veckor så gör jag det nu. Igår fick Jossi träffa mannen hon gått och väntat på i 1 månad: Jonas Hassen Kehmiri. Jag har Jens Lapidus och hans snabba cash. Josephine har också bestämt sig för att spela i en pjäs till franska BAT och hon ville ABSOLUT spela den gammla pappan. . .
Josephine sitter nu på svenska kyrkan och "pluggar" och då och då släpper hon ifrån sig märkliga ljud (från munnen). Hon hade Historia A och för engångskull somnade hon inte framför den intresanta filmen om Christophe Colomb. På Spanskan intervjuade jag henne och då var hon plötsligt Mickael Jackson och hade som intresse att "leka" med barn. Hon var med barn imorse för att lära dem engelska. Jag hoppas att det gick bra (för barnen alltså). Josephine kan vara en aning skrämmande innan man väl lär känna henne.  Nu ska jag gå och hjälpa älskade Josephine med franskan för att hon frågar mig 38 frågor i minuten.

Puss på er, Violetta

PS: EDWARD ÄR MIN

Ny familj igår, ny måndag imorgon. Idag?

Nu har jag (äntligen) flyttat till min riktiga värdfamilj. Eller stormamman Paule är nere i södra Frankrike så jag kommer att få träffa henne om ett par dagar. Det var lite pinsamt igår, men generellt sett så gick allt bra. Jag har välrdens finaste utsikt från mitt fönster, stod och tittade ut över Paris i över en timma igår, extra vackert när Eiffeltornet glittrar, ska ta kort på det någon dag. Det ENDA som jag saknar i min nya familj är det som jag är beroende av... nämnligen internet!!! Det har inget internet, inte ens en DATOR!!! :o Världens styrs nu förtiden av internet, och jag saknar det. Jag känner mig som en neandertalare i New York. Så nu har jag köpt internetkod av Svenska Kyrkan för 10 euro på ett år, bra för att jag bor nära. En till rolig sak är att jag bara kan vägen hem, men till metron så går jag vilse som fan. Jag hamnade i ett annat arrondissement när jag bor i mitten av sjuttonde!!!!

Just nu sitter jag,Tissi och Mathilda i Parc André Citroën, aka bilparken utan bilar, och pluggar. Nu måste jag fortsätta med pluggningen!
Pusspuss
Josephine


Nervös

Okej, ta det lugnt. Pust. Andas in. Djupt. Andas ut. Långsamt. Gör det igen.

Om fyrtiofem minuter så hämtar min granne Sheila upp mig och lör mig till Port Maillot, där skall Mr. Bottero hämta mig. Käre Jesus vad jag är nervös. Jag har druckit sex koppar thé och jag vet inte vad jag skall göra. Panik panik panik PANIK.

Me like




BB Brunes




Jean-Bob gånger tre


Lördag...

Sitter här och fingrar på min debattartikel till Svenska C samtidigt som jag lyssnar på allas David Bowie. Tror att jag ska skriva om att ungdomar borde få lättare tillgång till psykiatrisk vård. Eller jag vet inte. Jag har packat klart allting och det känns jobbigt att jag skall flytta, och jag vet inte heller vilken tid jag ska flytta. Verkligen bra arrangerat BM!
Jag har också läst ut Invasion! av Jonas Hassen Khemiri. Så nu har jag läst alla hans böcker, bra för att han kommer hit och ska hålla en föreläsning på tisdag. Nu skall jag.... göra läxor, kanske. Eller läsa Oändrat Oändlig en gång till.

Puss <3 

Josephine funderar...


Josephine funderar: Skall jag ha mittbena idag? Svar: Ja
Josephine funderar: Varför skall BM prata oavbrutet i två timmar och femton minuter utan en enda paus?
Josephine funderar: Varför skall man bli förkyld när solen skiner som bäst?
Josephine funderar: Skall jag ändra design på min blogg?
Josephine funderar: Hur kommer min nya värdfamilj att bli? Jag flyttar ju imorgon.
Josephine funderar: Hur fan skall allt få plats i resväskan?!
Josephine funderar: Hur skall jag hinna med alla läxor och prov som jag har nästa vecka?

Men det som Josephine funderar mest över: Varför måste tiden gå så långsamt när man är nervös? Jag vet inte om jag vill flytta, eller om jag inte vill. Jag måste börja om på nytt igen, ruta ett. Göra om exakt allting som jag redan har fått göra en gång för mycket.

Nej, Josephine måste sluta fundera och börja sova.

Godnatt
Josephine



Josephine funderar: Skall jag frossa i minnen ett tag?


Woohoo

Efter skolan (11.25) så åkte jag och Violetta till Affären där vi inhandlade lite svenskt godis. Svenskt godis är verkligen underskattat. Efteråt så gick vi till Moniprix och köpte mat. Tvåhundratusentre trappsteg senare så var vi framme vid, Sacre-Cœur. Där tillbringade vi fem timmar av våran dag under den gassande solen (det var minst tjugofem grader i solen) lyssnandes på Coldplay, Sebastian, Håkan, Kent och Death Cab For Cutie. Det var så mysigt att jag till och med somnade, i en halvtimma ungefär. Det kändes en aning pinsamt. När jag vaknade var jag tvungen att se mig omkring, bara för att kunna bekräfta att jag verkligen var i Paris. Så idag fick jag en Pariskänsla, si sådär fem veckor för sent, men jag kan tala om att det var en alldeles underbar känsla!!!

Ta hand om er.
Josephine


  
  

Kulör

Edward in our hearts <3

I love you Paris

Räkna med bråk

Skolan gick bra... som vanligt.
Jag och min bästa kompis Matte B bråkade lite igen... om kruvor och index. Nej, men jag klarar inte av matten. Jag förstår, men min mattelärare rör ihop allt så att man tror att man har fel. Seriöst, jag tror inte att hon är utbildad mattelärare, varje lektion blir som en blandning mellan en komisk teveserie och Klass 9A. Och nu är jag ärlig. Jag vågar inte fråga om hjälp för att hon tar exakt samma exempel ur boken och förklarar genom att säga "man göra så och så och så" säger man att man fortfarande inte förstår så får man svar som "det står i boken". Tack så mycket. Jag tycker att det känns lite meningslöst med mattelärare om boken förklarar bättre än läraren själv. Nej, jag saknar min gamla mattelärare Per.

Josephine

Invasion!

Skolan gick bra idag. Jag har varit en aning bitter, men det har man väl rätt att vara ibland?
Efter skolan bestämde jag och Violetta oss för att göra våran bigmamafranskaläxa i en park med Triumfbågen som utsikt. Vi skulle svara på 15 frågor som var så totalt sjukt svåra att vi tog pauser lite oftare än vad vi borde. Vi hade köpt lite fika som vi kunde mumsa på och jag läste högt ur Invasion för Violetta. Jag läste Oändrat Oändlig, Spöket Milton och Black Eyed Einar. Jag rekommenderar verkligen Oändrat Oändlig, jag tycker om den så sjukt mycket och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har läst den.
Nej, det har varit en otroligt bra dag idag, faktiskt.
Bisoux ♥
Josephine



Språk


Idag när jag satt på RERen så pratade hon brevid mig japanska, och de två framför mig spanska. Själv satt jag och läste en svensk bok. Man stöter på så många olika kulturer här, det är något som gör Paris så tilltalande tycker jag.
Jag älskar språk, om jag skulle få en superkraft så går nog att kunna alla världens språk före att vara osynlig eller att kunna läsa andras tankar. Fast att kunna läsa andras tankar skulle vara rätt så soft.. Men hur skulle världen se ut om vi inte hade olika språk? Hur skulle dagens samhälle se ut då? Jag vill inte ens tänka tanken. Nej, när jag kommer hem så ska jag börja läsa japanska eller kinesiska och ta kvällskurser på ryska och arabiska, och swahili skulle vara rätt så coolt också. Je love lenguas!


Pieces of me

Okej, jag VET att jag inte har skrivit på ett tag, men det skall aldrig få hända igen... hoppas jag.
Så här tar jag dagarna lite halvt i kronologisk ordning:

I fredags hälsade Jens Lapidus på oss (och några fransmän) och hade en föreläsning, om sin bok Snabba Cash som har kommit ut på franska med titeln L'argent facile, Stochkolm noir. Jag tyckte att föreläsningen var bra och intressant, men den skulle ha fått mer fly om föreläsningen var på svenska.
Senare på FFK:n så besökte vi La Défense som är ett område allla borde besöka. Det är en sådan stor kontrast i jämnförelse med det gamla Paris. Senare så shoppade Håkan med mig och Violetta som smakråd, det är sjukt hur lättpåverkade folk kan vara. Investerade ett par solglasögon från Zara och ett läppglans från Smashbox. Här kommer några bilder från i fredags:  

  
   
 
Trying to look cool...





NUIT BLANCHE


I lördags på dagen hände inget speciellt, vi gick runt lite, mitt kontokort fick ett eget liv och dog. Vi gick hem till Violetta och nu är mina ljusa slingor borta, ersatta av en brunröd nyans :). På kvällen gick vi till Håkan, senare till Champs de Mars och hade det kul där. Efter att ha lurat i Violettas kompisar att en hade HIV, rabies och en massa könssjukdomar plus att han var tretton så mötte vi upp Solveig och Claire och gick till en klubb som heter Les Planches, toppenställe. Ja, det hände väldigt mycket där den kvällen, både positivt, negativt, och positivt. Men vad som hände där kommer jag inte att ta upp här på bloggen. Klockan närmetronbörjadegåigen så åkte vi och sov över hos Håkan. Här kommer lite bilder:

   



I söndags hände ingenting. Jag åkte hem, satte mig på RER och när jag såg som skabbigast ut (hade gårdagens smink och gårdagens smink var från dagen innan) kom det fram en kille i typ 25-års åldern (och tro mig, jag är sämst på att gissa ålder) så sa han att jag var "très charmante". Jag sa bara "d'accord" och pluggade i mina hörlurar. När jag kom hem var mina läxor mitt liv.


Idag var jag inte gjort något speciellt, var i skolan i nio timmar, gjorde ett analys-prov. Fick tillbaka min franska-bild-analys och fick MVG, dagens positiva. På Svenska C så diskuterade och lekte vi. Efter skolan så åkte jag och Vio och köpte lite godis, det hade vi gjort oss förtjänta. Iallafall jag, jag har gått ner i vikt här, helt sjukt. Jag äter som en ko och går ner i vikt. Eller mina kläder sitter i alla fall inte så som dem gjorde innan. Nej, nu skall jag göra mina tre läxor och plugga till mina två prov jag har imorgon. Ha det bra!

Pusspuss ♥
Josephine

Hos Violetta

Hejhej, just nu är jag hos Violetta med Hakan Krakan. Jag skrev inget igar för attt........ jag var trött, hehe. Men idag är jag glad som en stuts! (öööhhh....) 

Idag sa svek mitt kontokortkort mig igen. Jag hatar Handelsbanken nagot sa innerligt just nu. Fast inatt är det Nuit Blanche och da ska jag ha kul! :)  Jah haller pa med en liten forandring just nu, man jag tanker inte säga vad än ;)

Nu skall jag ga och göra en sak..... puss ♥

Josephine

Rain in Paris

Idag, efter skolan som bestod av två Alla-lektioner. Hatar den läraren så innerligt, hon kan inte lära ut allt. Det enda hon säger är "JA" brytandes på ryska. Vi avslutade skolan med franska. Efteråt så hade jag och Violetta planerat att picknicka ute vid Notre-Dame, men påväg till metron mötte vi Erik som skulle klippa och färga sitt hår. Men han orkade inte kolla om han var allergisk mot hårfärgen så vi gick och köpte hårfärg till honom.

Påväg hem till Violettas lägenhet vid Triumfbågen förändrades parisarnas humör på knappt två sekunder från glatt till irriterande. Jag sade till Vio och Erik att det var alldeles dimmigt vid La Défense och ett ögonblick senare så började det ösregna. Nej, det ösregnade inte *supprimerar ösregna*, det HAGLADE! Och det var det vackraste oväder jag någonsin skådat! Erik sprang och skyddade sig under ett träd, men jag stod kvar. Det var så härligt och jag kände mig, lustigt nog, alldeles fullkomling. Det var nog ett av de finaste stunderna i Paris.

Vio färgade Eriks hår medan hunde Ubbe skällde och skällde på Erik. Fast Erik var väl inte direkt så bussig, rar eller trevlig mot Ubbe han heller. Resultatet blev iallafall bättre än hans riktiga hårfärg. Vi färgade också hans ögonbryn, men ett ögonbryn har dock lite mindre färg för att han tog bort det på ett ögonbryn.... smart...

Efter ett tag så kom Håkan och åt pannkakor med oss. Käre Jesus vad jag har saknat pannkakor, åt så mycket att jag fick ont i magen.

Ja, för att summera dagen så har det varit en helt bra dag här i Paris!
Ta hand om er och må bra! ♥
Josephine

   
   


Haha, aldrig att ni kommer att få se mig le med tänderna igen!


UPAdance


Nej, jag är inte död. Jag hade bara fullt upp med mina tjugosjutusen läxor igår. Men ni kan ta det lungt, jag är frisk. Skall bara läsa 36 sidor ur min tråkiga (utifrån framsidan) bok. Igår så hände inget speciellt, jag hade bara två lektioner och jag köpte två sjalar efter skolan. En marinblå och en vinröd, jag tror nog att marinblå är min favoritfärg, om inte kornblå.

Idag så fick vi träffa St. Do:s engelskalärare som vi ska arbeta med de kommande fyra veckorna. Allvarligt, jag har aldrig sett så många otroligt omogona lärare! Dem fnissade, skrattade med varandra, fnissade, kollade på oss, fnissade, presenterade sig själva mellan fnissandet och ja, ni förstår! Dem var barnsligare än mig, vilket jag trodde var omöjligt att vara. På spanskan så fick vi lyssna om och om igen på den här låten och våran lärare Silvio sjöng med varje gång. Jag tycker om spanskalektionerna. Jag har märkt att jag inte har skrivit ett enda svenskt ord i mitt kollegeblock, på gloslistan står det på spanska och sedan översatt till franska, bra övning! Jag skulle också låtsas vara Mónica Cruz Sanchez och Violetta skulle intervjua mig, det var roligt. Läraren skrattade när jag låstades vara Mónica.
På Estetisk Verksamhet (Orientering för mig) så skulle vi spela upp pjäser med helt skruvade dialoger. Jag spelade mamman Inga och nästa vecka skall jag hoppa in som sonen Alf, haha. Ja, det var väl det roligaste som hände under skollektionerna. Violetta har också fått för sig något bissart, hon tycker att jag ska bli sådespelerska. Jag funderar starkt på om hon har gått in i en vägg eller om någon har slagit henne med stekpannan. För allvarligt taat, jag suger! Det roligaste är nog att jag får höra den kommentaren rätt så ofta, samt att folk kommenterar mina ögon (är folk blinda eller?!). Ja, det kanske går en SägtillJossiatthonskabliskådespelerska-epidemi. Inte vet jag.  Nu skall jag plugga, men det gör inget, för att jag är glad som en fisk! :D

Bisous ♥
Josephine



Ja, ibland får man till det! (NOT!!)

RSS 2.0