Det är få saker jag inte klarar av... och en sak är folk som ljuger.
Jag förstår inte vad folk tänker med när de ljuger en mitt framför ansiktet, och säger att det är en själv som ljuger, när båda två vet att det mycket väl inte är så. Att han gör det bara för att han tror sig så jävla mycket, men ingen går på det, för vi vet hur han var innan. Men det är inte jag som kommer få det jobbigt när jag åker hem igen, det är du.

Varför ska alltid den som talar sanning stå ensam?